Jag sitter och tänker lite, rannsakar sitt egna samvete. varför gjorde man sådär i det läget och varför gjorde man så i det andra läget? nu förstår nog bara en annan person vad jag skriver om.

Man tar så mycket skit, man tycker att man gör det för att det kommer bli bättre i slutändan, men blir det verkligen det? I de flesta lägen så tror jag inte det. ta t.ex. som det är i det här läget. man släpper efter för att en person som står en nära ska få en chans att må bra och fixa till det. genom att man gör det så öppnar man upp sig och gör en själv mer sårbar. men när personen man bryr sig om bara fortsätter på samma sätt och tror att det är ok så mår man sämre och sämre. men man kan inte göra något åt det för personen som man gett chansen betyder så mycket. man vågar inte, eller man klarar inte av att såra personen, man tar hellre stryk själv. man blir som en blomma på hösten.. man vissnar mer och mer för varje dag och när det väl blir så kallt så att det blir frost så bryter man ihop. man orkar inte ta sig upp för egen maskin, man måste ha hjälp av någon som kan ge en värme och förståelse (och kanske till och med en utskällning).

Allt detta är egentligen ens eget fel, man måste säga ifrån direkt. man måste vara lite egoistisk. det kommer göra så att allt blir bättre i slutändan. Så känner jag iaf. antingen så tar man tjuren vid hornen direkt och säger ifrån eller så väntar man och tjuren växer sig större och starkare och man själv tappar kontrollen.

Jag och Sofia sitter i väldigt lika situationer, vi har suttit och pratat om detta ett bra tag ikväll. varför man prioriterar på sätten man gör och varför man tillåter sig själv att skada sig så. vi kom fram till att man måste ta tag i det innan och göra nåt åt det. man ska inte lära sig leva med vissa saker som händer, man ska förändra dem på de sätt som man själv vill. och inte låta sakerna förändra en själv.


Det är väldigt skönt att prata om sådana här saker med någon som förstår en och som vill dela med sig av sina egna erfarenheter. vi satt och pratade ett bra tag jag och Sofia.

Nu har jag pratat på ett bra tag här, jag hoppas att någon förstår vad jag har försökt att få fram iaf:)

Nu ska jag sova, vi hörs imorgon!

Ciao
/J