bollen ligger på 11 meters avstånd på den vita pricken, den ligger där som en harmlös läderballong. steg som kommer närmare och närmare, ett ben som pendlar bakåt, vristen som sträcks ut. ens egna fötter som rör sig lite upp och ner på tå Vinden blåser i ansiktet, gräsets doft, en svettdroppe som droppar från nästippen. en tanke kommer upp, höger? vänster? stå kvar? benet pendlar fram mot bollen foten vrids lite åt vänster. det smäller till, bollen går precis dit jag trott, steget framåt är redan taget precis innan bollen slås, musklerna i  höger ben spänns och trycker ifrån. allting runtomkring är som bortblåst. det är som ett vakuum runt mig, det känns som om kroppen flyger, den vill aldrig landa. av en ren reflex så sträcks höger arm ut, fingrarna sträcks bollen är fixerad med blicken. det trycker till i handen som samtidigt viker sig ut för att få bort bollen från mål. armbågen träffar marken höfterna följer efter. men som om jag aldrig legat ner så är jag uppe igen, skrikandes!

jag har här försökt beskriva en av de skönaste känslorna som målvakt i fotboll. en räddad straffspark.

jag är inte bra på att skriva men jag hoppas att det inte var alltför dåligt=)

/J