Imorgon smäller det! imorrn ska ALLT ut ur huset! nu är det dags, kanske sista natten jag sover i min säng i detta rum.. just nu känns det bra men skumt.. hur kan det var så speciellt att flytta? visst att man flyttar ifrån sin trygghet och allt men samtidigt, man flyttar ju till något man känner är bättre, iaf i min situation, det enda som känns oroligt inför imorgon är för humöret mellan mig och en person kommer vara, eller kanske från min sida, jag vet inte om den andra personen ens är medveten om hur jag känner. jag har försökt visa det men den vill inte ta in det.. den skyller ifrån sig på enligt den själv "naturliga fenomen".

ja, jag vet inte vad jag ska göra, jag hoppas på att jag slipper säga ifrån imorgon, men jag vet aldrig. just nu vet jag ingenting. jag hoppas jag vet mer imorgon, det hoppas jag varje dag. men efter varje dag så blir jag lika besviken. jag får inga svar, inga nya frågor. allt står still! jag HATAR det!


nu ska jag fortsätta prata i en väldigt  spännande konversation!

/J